Onsdagen den 30 dec

Snart är det ett nytt år.

Inget år kommer någonsin att bli så hemskt som detta året blev.

Året som gått, år 2009, jag vill att det ska försvinna och att det aldrig någonsin existerade. Jag vill vakna upp ur denna outhärdliga mardröm och inse att det just bara var en hemsk mardröm. Men jag inser att det inte kommer att ske.

Den insikten är fortfarande som en stor, kraftig hand som omfamnar mitt inre, alldeles för hårt, och som sakta drar mig neråt.

Nästa år och inget annat år kan bli värre, det vet jag, men det kommer heller aldrig att komma ett år som tar bort den skuggan som år 2009 lagt över mitt och våra liv. Skuggan som tog ditt liv ifrån oss och ifrån denna jord.

Jag saknar dig så otroligt mycket, min älskade vän.

Måndagen den 28 dec

Jag har inga ord.

Jag saknar dig så mycket.

Måndagen den 21 dec

Julen närmar sig.

Människor börjar glömma.

Vi kommer alltid att minnas.

Jag kommer alltid att minnas.

Förra julen.

Julen -08,

vårt sista möte

vårt sista skratt

vårt sista samtal

vårt sista godnatt

Älskade Viktor, snart är det ett år sedan vi kramade om varandra och sa hej då. Då trodde vi aldrig att det skulle vara för alltid, utan det var ju bara hej då på en stund, vi skulle snart ses igen. Men det blev inte så...

Det gör så obeskrivligt ont inuti, och de kommande dagarna kommer vara svåra, jag känner det.

Människor börjar glömma.

Vi kommer alltid att minnas.

Jag kommer alltid att minnas.

Onsdagen den 16 dec

onsdagmorgon

-4 grader

s n ö

vackert

Precis som matte så gillar Siggan snön.

Hoppas snön är här för att stanna, jag har verkligen saknat snön under åren som jag bott i hlmst. Snön för mig betyder och utstrålar, lugn, värme, ljus och godhet.

Tisdagen den 15 dec

Idag fyller två av mina goda vänner år.

Stort G R A T T I S till er båda V & E.

Igår hittade jag mängder av gamla bilder,

funderar på att lägga upp några här.

Vad tror ni, är det någon där ute som är rädd för att bli publicerad här hos mig?

Eftersom jag vet att det börjar bli ganska många som läser min blogg nu, och jag tror att de flesta av er står mig nära, så vill jag ju vara så pass vänlig att ta tillfället i akt och ändå ställa frågan...

Alltså, är det någon av er som har något emot detta får ni låta mig veta, antingen här eller via mailen: sarafolkessons@hotmail.com

Så länge bjuder jag er på en väldigt gammal bild på mig själv.

Nollningen i hlmst -03. En liten Sara för mer än sex år sedan. Tänk vilken rolig tid vi hade tillsammans de åren på högskolan, IVP -03. Ett av mina val som jag aldrig ångrat, att lämna allt det gamla bakom mig och börja något helt nytt. Det gjorde mig till en ny person, en mycket bättre person, hoppas jag.

Måndagen den 14 dec

Igårmorse kom du till mig igen.

Först på ett fotografi, och sedan var du bara där.

Mitt framför mig,

leendes,

som alltid.

Jag kan inte beskriva med ord den lycka som rusar genom min kropp och själ när jag får se dig, levande, mitt ibland oss. På samma gång som jag blir helt utom mig av glädje så vet jag även att jag måste ta vara på den stunden, även i drömmen så vet jag.

Jag vet att du är borta, när jag vaknar...

Jag gav dig en slängkyss,

för jag visste att tiden var knapp.

Du gav mig en tillbaka,

och sen log du bara och försvann.

Jag vaknar med glädjen över vårt möte men samtidigt med sorgen som då blir så innerligt påtaglig. Jag kryper upp i din brors varma famn och låter känslorna få ha sin stilla gång...

Fredagen den 11 dec

Idag är det fredagen den 11 dec, dagen före den 12 dec.
För fyra år sedan imorgon, flyttade en underbar människa och vän till himlen.
En ängel,
men även han blev en för ung ängel.
Jag saknar dig min vän,
du och din familj finns ofta i mina tankar.

För fyra år sedan imorgon, så var vi alla samlade, vi skulle ha avskedmiddag och fest för S som skulle flytta. Det blev en middag, men sen blev det inget mer än tårar... jag kan fortfarande höra och se T när han försökte förklara för mig, sen minns jag inget mer än tårar.

Din låt...

Fyra år av saknad min vän.

Fyra år, jag förstår inte.

/S

Tisdagen den 9 dec

Jag undrar vad vi pratar om...

hmm.

Tisdagen den 8 dec

Snälla ni,

håll en tumme för mig idag.

Forts.

Så här fint såg det ut när vi kom till hlmst förra fredagen.

Tänk vad vänner kan göra för att värma ens hjärta.

Tack kära ni.

Måndagen den 7 dec

Helgen som gått,

gick i arbetets tecken.

Fred & lörd jobbade jag på Debut.

Lördkväll och söndag målade vi hemma i U & F nya hus.

Det är trevligt att hjälpa till.

Igårkväll tog vi följe med J och lyssnade till O helga natt på stortorget.

Vackert och stämningsfullt.

Forts.

dammtussarna under sängen

är änglarnas tofflor

Tack I

Torsdagen den 3 dec

Såhär ser det ut utanför mitt fönster denna morgon. Är det inte underbart att vintern äntligen är här? Det blir så mycket ljusare och mer stillsamt ute som inne.

Igår fick jag känna nytt liv. Ett litet liv som bor inne i din syster. Du och din bror ska bli morbröder, och jag, jag blir moster för första gången. Det är helt fantastiskt, men det går inte att riktigt förstå... jag tror att det är en liten ängel som bor där inne, och att en liten del kommer ifrån dig.

Jag saknar dig så mycket vännen,

jag önskar att du vore här och delade allt som komma skall med oss.

K Ä R L E K !

H A L M S T A D

Torsdagen den 26 nov

Jag fick ett trevligt samtal för en stund sen,

men nu är jag så nervös.

Medveten närvaro, mindfulness,

min livstro.

Jag förlitar mig till den.

Easy is right

Being right and you are easy

Continue easy and your are right

The right way to go easy is to forget the right way

And forget that the going is easy

Chuang Tzu

Imorgon åker vi äntligen till Hlmst igen,

h ä r l i g t.

Tisdagen den 24 nov

Igår kom det ett litet brev med posten, det stod:

Tack för att du finns.

Jag är så tacksam för att jag fått möta dig.

För du är speciell och värdefull för mig.

Det som gör dig unik finns i ditt sätt att vara,

din styrka och ditt mod och allt som du kan klara.

Den kärlek som du ger i omtanke om andra

ger lärdom om hur vi ska vara mot varandra.

Du är en sån person man lätt håller kär.

Så tack för att du finns just sådan som du är.

Tänk att något så litet som ett brev kan skapa så stora känslor. Tack kära A, du är väldigt värdefull för mig med. Jag hoppas att våra vägar möts snart igen.

Fredagen den 20 nov

Tänk vad fint det skulle vara att göra något helt för någon annan.

Någon som saknar det där speciella.

Tänk att ha möjligheten att ge det speciella till någon annan.

Eller i alla fall ge dem chansen att få det speciella.

Jag skulle vilja det, men jag vet ännu inte om jag vågar...

Allt har sin tid,

och detta är en ny tanke hos mig som kommer att kräva just,

tid.

Forts.

Nästa helg åker vi till hlmst!

Jag blir helt varm innombords när jag tänker på det.

(Hlmst, sommaren -09)

Torsdagen den 19 nov

Dagen innan tentamen.

Jag har inte pluggat tillräckligt ännu, ändå tog jag mig en pluggpaus, långlunch med C.

Mina tankar är alldeles för spridda idag. De vandrar till något annat som är mycket mer spännande än vetenskapsteori, även om jag äntligen börjar inse meningen med att lära sig om alla dessa gamla farbröder och deras flummiga teorier, det är ju faktistk deras flummiga tankegångar som ligger till grund för all dagens psykologi. Det kanske låter självklart att det är så, men ibland ser man inte det som student. Man är så motiverad och inriktad på att läsa och lära om hur det fungerar i dagens samhälle, att man lätt kan glömma att det är viktigt att ha en förståelse för vart allting började för att få en riktig bild av hur det är idag... som det är med all historia.

...och när man tänker efter, iaf när jag tänker efter, så är ju det, konstigt nog, rätt så intressant ändå.

Måndagen den 16 nov

Det finns många människor som jag älskar.

Flera av dem har en regelbunden plats i mitt liv,

medan andra tittar in ibland.

Jag älskar dem lika mycket oavsett!

Forts.

Jag hoppas att min kropp inte missleder mig nu, men det känns som om att det börjar bli bättre nu. Mycket bättre.

Jag har precis avlsutat Dan Browns "Den förlorade symbolen".

Om man uppskattar hans verk så kan jag rekomendera denna bok, dock måste jag säga att den liknar de tidigare, väldigt mycket. Men underhållande läsning är det ju, det kan man inte ta ifrån honom. Förhoppningsvis kan jag ta itu med min DBT-läsning imorgon, den har tyvärr fått lida under dessa risiga dagar. Men jag hoppas verkligen att det ska bli ändring på det i morgon. Jag har redan alldeles för mycket att ta igen...

Söndagen den 15 nov

Status: Fortfarande sjuk...

Dr:n sa att det inte är SI, men ändå influensan, den "vanliga". Då får man tyvärr inge penecilin, pågrund av dessa elaka resistenta bakterier som börjar hopa sig. Så det är bara att härda ut, så att säga.

På grund av detta så har jag och H missat det som vi har sett fram emot och planerat så länge. En helg i rons tecken,

ro både för kropp och själ.

Vilket var något som vi båda var i stort behov av,

men det får bli en annan gång helt enkelt.

Nu kom min käresta hem till mig med lite nödproviant från apoteket, bland annat en energikick.

För er som undrar så blir jag hemma imorgon måndag med, jag hoppas att tisdag ska vara min turdag.

Fredagen den 13 nov

Idag är det värre, känns som om det lutar åt den berömda lunginflammationen, igen...

:(

Inte så konstigt kanske,

med tanke på dagens datum.

Forts.

Uppdatering: Tydligen så kan det vara SI även om man inte har feber...
T y p i s k t !

Men det får räcka med två dagars gnällande. Så from. imorgon ska jag göra det bästa av min tid i soffan, läs: studier.

Tack mina vänner för att ni skickar lite energi till mig, omtanke kan man aldrig få för mycket av.

Torsdagen den 12 nov

Outfit idag: Strumpbyxor, pyjamasbyxor, sovlinne, soft långärmad t-tröja, mina ulltofflor och ovanpå det morgonrocken...

Ja, jag är sjuk.

Jag kände det på mig tyvärr, och då går jag och intalar mig att: Jag får inte blir sjuk, jag har inte tid att bli sjuk, och då kommer det. Alltid när jag har lite för mycket att göra och tänka på, alltså, när jag är stressad. Jag om någon borde veta bättre... men nej.

Som tur är verkar det inte vara den omtalade SI i alla fall, så det är ju en lättnad. På måndag börjar vaccinationerna för oss "vanliga", och jag kommer att ställa mig i kön, trots min larviga spruträdsla.

Så nu ligger jag nerbäddad i soffan, drickandes apelsinjuice och honungste om vartannat, äter lite smått, sover och läser lite... ja, som de flesta när de är lite risiga. Som tur är så har jag min underbara H som tar hand om mig, i ur och skur. Jag är så ynklig när jag är sjuk, så det är tur att han står ut med mig när jag är så här gnällig...

K Ä R L E K

Forts.

Heldag med DBT.

Anna Kåver har varit gästföreläsare idag.

Framstående psykolog inom DBT, författare, handledare och föreläsare.

En väldigt givande dag.

Nu känns dock min hjärna fullmatad för denna dagen,

jag och C ska strax bege oss till gymmet för KBox.

Det är alltid skönt att röra på sig efter en sådan här stillasittande dag på universitetet.

Måndagen den 9 nov

Inatt kom du till mig.

Denna gången vet jag inte vad du ville säga.

Men som alla andra gånger,

så var det underbart att se dig.

Du hade gjort något tokigt,

och var så ledsen.

Men det gjorde ingenting,

sen kramade vi om varandra och grät tillsammans.

Tänk om tiden hade stannat där.

Tänk om...

Forts.

Jag vill sända ett varmt tack till er som var med oss i helgen,

om än bara i tanken och i hjärtat,

så betyder det så mycket ska ni veta.

Idag singlande de första snöflingorna ner i Örebro.

Onsdagen den 4 nov

November är här.

Min november är överfull till bredden, vilket inte är likt mig.

Jag brukar inte ha så mycket planerat, förutom studier och jobb.

Allt annat flyter liksom bara på av sig självt i vanliga fall.

Men denna månaden har jag redan lyckats fylla de flesta dagarna med måsten men även med betydligt trevligare saker, som till exempel en weekend i älskade hlmst.

I måndags drog även kursen i Dialektisk beteendeterapi (DBT) igång, funderar på om jag tagit mig vatten över huvud, men på något sätt ska jag nog få ihop och lista ut även denna kurs. Bara på de två första dagarna så har jag funderingar kring om denna kurs kan komma att bli en av de viktigaste som jag någonsin har läst och lärt mig av...

Igår inledde jag och C vår beach 2010 (som det ofta låter i folkmun) satsning, och ja, det är smärta idag. I alla muskler som du kan föreställa dig. Men det här ska nog gå bra, känns redan gott i mitt samvete i alla fall, och bara det är ju en fin start. Jag vill även tillägga för de som inte kan läsa sig till ironin i mitt uttalande, så handlar denna satsning på min fysiska träning inte om någon önskvärt utseende inför nästa sommar. Utan det handlar bara om mitt fysiska välbefinnande, vilket vid lite eftertanke inte är så "bara"...

Lördagen den 31 okt, alla helgons dag.

"This is it"

Mina bäst spenderade 100 kr någonsin.

Jag ångrar inget, han är fantastisk,

och det har jag alltid tyckt,

trots alla påhopp.

MJ, du har fint sällskap där uppe.

För alltid i mitt hjärta.

Fredagen den 30 okt

Idag är det fredag igen.

Veckorna går verkligen fort förbi...

Jag har hunnit med en del iaf, förberedelser för min nya extra kurs, seminarie, hjälpa underbara svärmor, bakat och fikat med en fin halmstadbo, plugg, och idag ska jag jobba hela dagen & ikväll blir det "This is it" på filmstaden. Är förberedd på mycket tårar, kan inte hjälpat.

Imorgon är det lördagen den 31 okt,

alla helgons dag.

Vi kommer att gå till kyrkan och tända ljus för dig.

Det känns tungt inför imorgon,

men jag tror att morgondagen blir en vacker dag.

En smärtsam, men vacker dag...

Alla ni som vill och kan får gärna tända ett ljus

imorgonkväll i höstmörkret,

inte bara för vår skull

utan för alla dem som förlorat,

förlorat alldeles för mycket...

Jag vill även sända en extra speciell varm tanke till mina andra änglar, även om det är V som ligger mig närmst om hjärtat så finns även ni alltid där, i hjärtat.

Sajje

Mattias

Jag kommer alltid att minnas er med stor värme.

Onsdagen den 28 okt

Tack kära vänner för en mysig helg i Uppsala.

Jag är glad över att C snart kommer hem till Öbro, för gott.

Vi bor nästan grannar och det är så skönt att ha henne nära.

(Från vänster: U, A, C & me)

Söndagen den 25 okt

Jag blir så ledsen, besviken och fruktansvärt trött på vad vissa människor skriver på "facebook". Personer som beklagar sig över så mycket saker eller händelser som är så futtiga, som speglar sådan småsynhet och en öppenhet som räcker till deras egen nästipp.

Personer som dikterar hela sina liv på "facebook", vilket självklart är frivilligt, men det är även frivilligt för mig om jag vill läsa om det eller ej och sen personer som inte är av minsta intresse för mig egentligen, på "facebook" ska man vara vänner, men i verkliga livet så vågar inte ens vissa personer titta åt mig.

Så därför har jag idag inlett min "facebookrensning", inspirerad av C.

Detta grundar sig även i att jag inte vill att människor som inte är mina vänner i det riktiga livet ska ha tillgång till att läsa om mig, mina vänner eller se mina foton på "facebook".

Forts.

Du kom till mig här om natten igen...

Även denna gången var du så tydlig med ditt budskap.

Er syster,

jag ska försöka hålla ett extra vakande öga på henne nu,

åt dig.

Du stod lutad mot en dörrpost, och tittade på vad som hände i rummet.

Jag kom upp bakom dig, och la min haka på din axel.

Jag kände ditt hår mot min kind...

Tänk att vi genom våra drömmar kan skapa nya minnen och minnesbilder av någon som inte finns hos oss längre. Det är så vackert, men smärtsamt på samma gång.

Ibland skulle jag vilja ge alla mina drömmar till din familj, men tids nog så kommer även de att vara redo. Det är jag säker på.

Tack för att du kommer till mig.

(En sommardag, för länge sedan...)

Fredagen den 23 okt

Igår kom din sten på plats.

Varför ska det ens finnas en sten med ditt namn?

Det är för tidigt...

alldeles för tidigt.

Varför?

Jag vill inte.

Det är fortfarande för overkligt.

Another turning point, a fork stuck in the road

Time grabs you by the wrist, directs you where to go

So make the best of this test, and don't ask why

It's not a question, but a lesson learned in time

It's something unpredictable, but in the end it's right.

I hope you had the time of your life.

So take the photographs, and still frames in your mind

Hang it on a shelf in good health and good time

Tattoos of memories and dead skin on trial

For what it's worth it was worth all the while

It's something unpredictable, but in the end it's right.

I hope you had the time of your life.

Green day - Good Riddance

En av dina favoriter...

J sjöng den på din begravning, det känns som igår.

De sista raderna står på din sten.

De sista raderna som du själv ville ha...

De sista raderna ska H göra åt dig.

Det var något så oväntat.

Saknar dig.

Onsdagen den 21 okt

Igårkväll tog jag ett beslut om mitt fysiska välbefinnande.

Det var på tiden.

Jag har länge gott och funderat men även längtat efter att ta upp träningen igen.

Nu känns det som om tiden är rätt.

Så igår bestämde jag och C att vi ska dra igång så fort hennes flyttlass gått från Uppsala.

Det känns jättebra!

Visst, jag promenerar ju mer än de flesta...

men det räcker inte riktigt för att jag ska känna mig så hälsosam som jag vill och behöver.

Tisdagen den 20 okt

Jag tror att tentan gick bra.
Jag hoppas det.

Igårkväll/natt hade vi finbesök av min dam från E-tuna.
Hon bjöd på min älsklingsmiddag.
För er som inte vet så är hon rätt "galen", men hon är min galning :)

Nu har jag haft två dagar att ta igen lite av den energi som gick åt till tentan och anspänningen inför den. Imorgon börjar min nya kurs, och inom någon veckan får jag förhoppningsvis chansen att hoppa på en extra kurs som jag med gärna vill läsa. Innan dess är det dock tisdagkväll, och den ska jag spendera med C, hon och jag har verkligen gåvan att prata och diskutera bort tiden...
Hon är go,
väldigt go.

Torsdagen den 15 okt

Dagen före tentamen och jag känner mig helt tom i huvudet.

Dock har jag för mig att det brukar vara så,

dagen innan.

Jag kan nog mer än vad jag själv tror, trots allt är denna pina självvald, och det är ju detta jag vill ägna mitt yrkesverksamma liv åt. Ibland funderar jag om jag verkligen kommer att hitta rätt, eller ens komma någonstans inom denna branschen. Men det är kanske finanskrisen som spökar...

Beteendevetare...

ja det låter ju fint, men vad är det egentligen?

Ibland är jag så säker men vissa dagar har jag ingen aning.

Tack S för pratstunden igår, det var behövligt.

Onsdagen den 14 okt

Underbara I ringde nyss...

Hon var rörd.

Jag blev och är förvånad.

Tisdagen den 13 okt

Det verkar som om det kommer att bli en solig vecka.

Kallt, men soligt.

Härligt.

Jag längtar redan efter snön,

men så länge vädret visar sig från sin bästa sida

så uppskattar jag hösten väldigt mycket med.

Det finns en sak som jag går och funderar på.

Tids nog får vi se hur jag ska göra med denna fundering.

Innerst inne tror jag att det kan vara nyttigt för mig.

Men jag är nog trots allt

lite rädd...

Måndagen den 12 okt

Denna veckan är det tentaplugg som står på schemat.

På fredag kl 8 har jag tenta i samhällsvetenskaplig historia.

En gammal existensialist sa en gång:

"Människans existens har ingen mening om hon själv inte ger den en sådan."

(Jean-Paul Sartre, 1969)

Det finns mycket att lära.

(Askersund feb-09)

Helgen gick fort, som den alltid gör.

I fredags så var jag hemma i A-sund hela dagen, sen var det mys med lillasyster på kvällen.

I lördags stod det jobb i almenackan och på kvällen var det kärlek med min egna lilla familj.

Igår, söndag, sovmorgon, brunch, promenad, snabbshopping och bio med vänner.

Och nu börjar veckan om igen... jag förstår inte att tiden går så fort.

Imorgon ska familjen träffa M igen.

M som var vid din sida, när du lämnade oss,

när ditt hjärta slog sina sista slag.

Det blir nog en påfrestande kväll,

men jag och Sigrid tar hand om din bror när han kommer hem igen.

Onsdagen den 7 okt

Jag försöker verkligen att fokusera på böckerna,
men mina tankar vandrar ständigt.
De vandrar till dig.
Det gör de alltid, speciellt när jag är ensam.
Det är väl då jag tillåter dem att ta all plats.

Jag lyssnar ofta till dig och din underbara röst,

men bara i min ensamhet.
Det är så ljuvligt att ha möjlighet till det,
men samtidigt är så hjärtskärande svårt.

Ikväll kommer din första kärlek till oss.
Hon är så himla go.
Sist vi sågs så gav hon oss ett medley som du spelat och sjungit in till henne.
Det var tre låtar, bland dem var denna med.

Det är så starkt, varje gång jag lyssnar på den.

Din röst är så underbar vännen.

Din röst säger alltid mer än ord.

K ä r l e k.

Lördagen den 3 okt

Nu är första besöket i hlmst inbokat.

Det känns mycket bra.

Fredagen den 2 okt

Imorse åkte vinterjackan fram.

Kl. 7.00 visade termometern -1,5 grader!

Brr...

Sån tur att vi hämtade våra vinterkläder hos M & J igår.

Tack för en jättemysig och god kväll kära ni.

Onsdagen den 30 sept

Onsdagmorgon.

Termometern visade på 1,4 grader när jag och Sigrid skulle ut på vår vanliga morgonpromenad. Frost i gräset, men strålande solsken, gula och röda löv så långt ögat kan se.

Otroligt vackert.

Detta ger mig bra energi.

H har fått jobb nu,

andra dagen idag.

Det blev inte riktigt som han hade tänkt sig men jag tror att det här blir bra.

Om någon kan klara av denna uppgift så är det han.

Min och Sigrids onsdag kommer att bestå av läsning och anteckning, och så några promenader till i det fina höstvädret.

(Bilden: Svampplockning för några veckor sedan.)

Tisdagen den 29 sept

En lördag i september var vi ute på sjön med era föräldrar.
Vi la till vid den stora ön, där du sommarjobbade.

Den ön, där vi la till den gången er syster fyllde år.

När vi var ute i oväder,

men satt uppe halva natten och mös och pratade strunt.

Jag kommer inte ihåg vad ön heter, du vet, jag har inte så bra koll...

Men här är spångbroarna du byggde.

Jag kände att du var med oss.

Som du alltid är.

Ikväll ska jag träffa F.

Hon är bra.

Jag behöver prata och det tror jag även hon gör.

Jag har så mycket ilska och frustration inom mig.

Varför kan de inte bara komma fram till ett beslut...

Det har gått så lång tid nu.

Vi behöver ett beslut.

Söndagen den 27 sept

Nu är vårat hem tyst och stilla igen.

Efter en väldigt mysig helg med många härliga skratt,

men framförallt en helg av värme.

Tack kära vänner.

Idag var dock en omtumlande dag.

Påväg hem till A-sund stannade vi till vid olycksplatsen,

för att visa platsen och trädet som din familj planterat för dig för våra vänner.

Jag har inte varit där sen din 20 års dag,

det kändes...

Känslor som man minns så väl,

känslor som bara rusar, bortom kontroll.

Det finns inte ord som kan förklara,

det närmsta jag kan komma en förklaring är

känslan av en kall stark vind som griper tag i allt innanför bröstet på mig

och försöker dra mig hastigt neråt.

Som att den vill bryta mig...

Sedan fick vi se dagens tidning, första sidan, sedan tredje sidan.

Så kom vinden ännu en gång denna dagen.

Torsdagen den 24 april

Imorgon kommer vår extrafamilj från hlmst.

Ikväll ska jag bara mysa med C i soffan,

med scones och prat.

Ibland är det mest okomplicerade det allra allra bästa för själen.

Kärlek

det enkla

som ofta är så svårt.

Men inte för oss...

det är så enkelt,

det finns inget annat.

Måndagen den 21 sept

Vad är det för mening med allt, egentligen...

Jag vill alltid tro att det finns en mening med allt som händer i våra liv.

Men hur kan någon se en mening med att du skulle ryckas bort så hårt och hänsyslöst ifrån oss, ifrån livet?

Inatt kom du till din bror igen.

Jag vet vad du vill berätta,

du kan inte vara tydligare.

Men ändå...

Men ändå så brister hjärtat, varje dag.

Saknar dig och ditt leende.

Tisdagen den 16 sept

Vänner är den familj

man väljer själv.

Tack alla mina hjärtan,

för att ni bryr er så mycket om mig.

Jag tror att jag har de bästa vännerna

som någon kan önska.

Tisdagen den 8 sept

Tack så hjärtligt för en jättemysig helg allesammans!

(Jag & födelsedagsbarnet)

Forts.

Tack C & M för en trevlig fredagskväll igår.

Jag är fortfarande mätt på blåbärspaj och morotskaka.

Känns så mysigt att ha er nära, äntligen.

Lördagen den 5 september

Idag fyller en av mina allra käraste vänner år, 25 år tom.
Grattis "lillebror"!

Idag, lördag, ska jag jobba lite på nya jobbet.
Sen åker jag och min lilla familj till Grästorp, för att fira födelsedagsbarnet.
Det ska bli så härligt att träffa lite hlmst-folk igen.
Även om vi bara bott ifrån varandra i tre veckor, så känns det redan som en evighet.

Ibland låter det nog som om jag bara har ögon för hlmst och vännerna där, men det är verkligen inte så, det har bara blivit en så speciell relation till flera av dem.
Våra vänner där nere har varit som en extra familj på något sätt,
genom allt det tunga och outhärdliga har de alltid varit vid vår sida.

Så de har för alltid en extra speciell plats i våra hjärtan.

Hade vi bott här hemma i öbro under denna svåra tid, så tror jag att även mina nära vänner här hade gjort detsamma, flera av har ju gjort det med, med alla medel möjliga, men det är inte så lätt när man lever och bor 40 mil ifrån varandra. Alla personer som berört, vågat och visat på stort mod under denna tid och även framöver... har för alltid mitt hjärta och min tacksamhet. Ni är hjältar i mina ögon, för det är långt ifrån alla som vågar, vågar att sätta sina egen rädsla åt sidan för någon annan som är helt hjälplös.

Nu

NU
*Bor på mysiga öster i Örebro
*Studerar på Örebro Universitet: Samhäll- & beteendevetensklapliga programmet, äntligen är jakten på min fil. kand. i psykologi igång.
*Jobbar extra på Debut

Forts.

Tack för igårkväll kära A,
det var verkligen vad jag behövde.

Ibland kan jag inte prata alls, och ibland går det inte att hejda mig...

Fredagen den 4 sept

Nu är vi på plats i vår nya stad.

Det har varit och är fortfarande en omtumlande resa.

Ingen av oss hade nog kunna förutse hur tungt det verkligen var att lämna hlmst,

där flera av våra fantastiska vänner är kvar.

Jag vill inleda med att sända ett stort varmt tack till er pojkar och flickor som var på plats redan kl 7 på morgonen (i hlmst) för att bära ut... vilket gäng ni är!

Plus ett lika varmt tack till alla här i ö-bro som slöt upp, för att hjälpa oss att bära in allt i vår nya lilla lya.

Det var ett flyttkaos av rang kan jag lova...

Men det blev rätt bra tillslut.

TACK ALLA!

(Flyttgänget i hlmst, hjärtevänner)

Tisdagen den 11 augusti

"Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör, rår inte stjärnorna för. Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns. Fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen så oskyldigt blå.

Nu tar molnen mark. Jag var förblindad av att solen sken så stark. Men mina ögon kommer alltid le mot dig. Kan det begäras mer av mig."

Ted Gärdestad - Himlen är oskyldigt blå

Den här sången beskriver allt.

Den är du.

Den är vacker när man behöver en paus,

när man behöver stanna upp,

och tänka efter...

Nu jobbar jag hela veckan lång tom. lördag.

Varje kväll är uppbokad till underbara människor som vill säga tack och adjö.

Men bara adjö på en stund...

Sen på söndag reser vi,

hem till dig.

Onsdagen den 5 augusti

Carry me
Like you are my brother
Love me like a mother
Will you be there?


But they told me
A man should be faithful
And walk when not able
And fight till the end
But Im only human

Torsdagen den 23 juli

Äntligen är vår älskade loppa hemma igen,

om än lite trött och medtagen så är hon i alla fall hemma.

Nu följer en vecka av medicin, vila och kärlek,

så hoppas vi att Siggan är sig själv igen inom kort.

Idag får vi finbesök av Elsas husse (Elsa är Siggans brorsbarn),

han gör depåstopp i hlmst på väg ner mot skåneland.

Idag kommer även syster Ullis med fästman,

saknar dem alltid.

På lördag får vi än mer besök, av resten av familjen A.

Det är så gott och tryggt när vi alla är samlade.

Efter loppans hemkomst så känns mitt hjärta lättare.

Jag är så rädd om henne.

På något sätt så är hon som min familj.

Min alldeles egna familj,

hon gör mig aldrig besviken eller sårar mig.

Hon finns bara alltid där för mig,

genom allt.

Detta kan säkert låta trivialt i andras öron, men de vet inte.

De vet ingenting om mig och min sk familj.

Men jag har en annan familj som jag med kallar; "min".

Din familj.

Tisdagen den 21 juli

Är det meningen att vi bara ska lägga oss ner och ge upp?

Varför alla dessa prövningar?

Varför just vi...

Vad är det som jag och H har gjort för ont undrar jag ibland.

Men så försöker jag tänka att allt det jobbiga, tunga och besvärande drabbar de som klarar av det... de som inte klarar av det slipper oftast undan,

helt ovetande om sin lycka.

Det kan låta bittert, men ärligt talat...

jag orkar snart inte mer.

Det är så många små saker hela tiden,

någon tappar bort sin mobil, blir helt förstörd över det...

men som i ett trollslag så hittas den!

För oss blir det såhär:

BÅDA våra datorer kraschar, allt försvinner... laga dator... pengar... skicka iväg dator i tre veckor... inget kvar... pengar...

Det är världsliga saker, och pengar... jag skulle kunna kasta alla mina pengar i sjön om allt bara kunde bli som förr igen... men det tär ändå på mig, på oss.

Sen igår, blir vår Siggi sjuk.

Min, vår älskade loppa ligger på sjukhuset.

Hon är stabil nu, men måste stanna tills i morgon.

Snälla... kom inte till mig eller oss med era problem just nu, om de inte är större en ovisshet över framtiden eller liknande, gör något åt det istället. De flesta problem här i livet går att påverka, det finns få som inte ligger i våra egna händer.

Man har alltid rätt att beklaga sig och vara deppig,

det tycker jag med,

det vet ni, för jag är rätt duktig på det själv.

Men kan du, så försök iaf att göra något åt det.

Gör ditt bästa bara, mer kan ingen göra eller begära.

Jag har inget mer att ge till er andra just nu.

Tisdagen den 14 juli

Idag är det ett halvt år sedan.

Sex månader.

Jag älskar dig.

Det gör jag.

Det var lördagen den 4 juli

Lördagsledigt tillsammans med de mina.

En vacker dag och kväll vid havet.

Livsenergi.

Onsdagen den 1 juli

"Det finns de som säger att sorgen går över. De vet inte vad de talar om. Sorgen omvandlas, men den går aldrig över. Det är något annat som går över. Men aldrig sorgen. Smärtan klingar av men sorgen, tomheten och saknaden finns alltid kvar."

Ur En skugga av kärlek - tankar i sorgen av Lars Björklund

Det sägs att det är först nu, mellan 5-6 månader sen olyckan, som kroppen och själen börjar förstå.

Förstå att du är borta,

borta för alltid.

Det är kanske det blandat med all min stress över flytten som får mig att må såhär just nu. Jag vill bara att du ska komma tillbaka,

jag vill ha ett lyckligt slut.

Jag är inte lycklig, jag är glad ibland.

Men jag är inte lycklig,

jag vet inte om jag eller någon av oss någonsin kommer att bli det igen.

Det sägs att man blir det,

men just nu vet jag inte...

(Hlmst, en kväll i juni)

Den sista juni

Din syster och F är ute på sjön,

de har semester. Igår fick jag det här vackra smset:

"Det glittrar i vattnet precis som den underbara kväll då vi såg V komma mot oss i sin båt, med håret fladdrande i vinden. Jag hör hans skratt. Vi längtar efter er. Puss o kram!"

Det är så fint men gör så ont på samma gång.

Idag hade smhi förutspått regnväder här i hlmst,

men jag kan inte urskjilja ett moln på himlen.

Nu ska jag och Sigrid bege oss till jobbet.

Jag saknar dig.

Måndagen den 29 juni

Nu tror jag att jag börjar förstå vad det är som kommer att hända.

Nu tror jag att min kropp, mitt huvud och mitt hjärta börjar förstå.

Börjar förstå att vi ska lämna hlmst.

Det sitter som en stor klump innanför bröstet.

En stor svart klump av rädsla för att lämna det som varit...

och rädsla för det som komma skall...

Sju veckor kvar...

sju ynka veckor...

Det var onsdagen den 24 juni

Vilka fina vänner vi har.

I onsdagskväll blev vi upphämtade och bjudna på grillning.

Det blev en sådan där härlig kväll som man aldrig vill ska ta slut,

härligt väder och fint umgänge.

Tack kära ni!

Kan man ha en mer vacker grillplats?

Ljuvligt.

Vilken tjej!

En del av mig

Dem som känner mig vet vilka som har mitt hjärta,
när det kommer till musik.
Oavsett vad många andra tycker så känner jag ren och skär kärlek till deras musik.
Deras musik är inte den musiken jag dansar och stojjar till,
deras musik är den musiken jag älskar till
och den musiken som jag hatar till.





Njutningsfullt.

Måndagen den 22 juni

Jag kan inte hantera mina känslor längre.

Sorgligt nog går det ut över den som förtjänar det minst.

Älskar dig H.

Torsdagen den 18 juni

Ett orosmoln mindre inför hösten.

Lägenhet i stora staden klar.

En liten mysig tvåa för oss tre.

Imorgon är det midsommarafton.

Du saknas vännen...

(Sigrid vid havet, hlmst maj-09)

Tisdagen den 16 juni

Solen vägrar att infinna sig under våra två semesterveckor.

Men men... vi har det väldigt trevligt ändå.

Långpromenader i fin miljö,

myskvällar med vänner och familj,

mycket god mat (se nedan),

diskussioner och prat om framtiden och dåtiden,

och det allra viktigaste...

kärlek.

Du är med oss varje stund i varje dag.

Det är en lättnad att du äntligen fått din plats.

Det är så vackert hos dig.

Din bror kan sitta där i timtal,

och bara vara...

Söndagen den 14 juni

Nu är det för mycket i mitt huvud...

Fortfarande semester,

men jag är aldrig helt avslappnad.

Jag har helt glömt hur det känns och hur man lyckas vara det.

Alltid på spänn, alltid tusen tankar

alltid en klump i magen,

alltid...

I morgon rymmer vi,

ut i skogen,

mot sjön

och fisken som vi förhoppningsvis ska äta till middag.

Det var en fin dag i maj

Fina damer vid brottet i hlmst.

En helg i maj hade jag besök av dessa goingar.

Tack för att ni är vid min sida,

oavsett vad.

Fredagen den 12 juni

Ingen av er kan någonsin förstå vad vi går igenom.

Så snälla, respektera bara mina ord och handlingar.

Ni måste inte förstå, jag kräver inget sådant.

Det ända jag ber om är respekt, inte förståelse.

Måndagen den 8 juni

Idag åker vi till hbg.

Det blir tid med min mor och far,

men även med min "lillsyrra".

Jag tycker om att kalla henne det,

men inte så hon hör.

Det är lite tråkigt att vädret inte visar upp sin bästa sida ännu.

Men jag vet att du finns där uppe och gör ditt bästa.

Vid de viktigaste stunderna så lyckas du alltid på något sätt att stråla emot oss genom molnen.

Det är konstigt,

men ändå inte.

Det är ju du.

(Foto: Mikaela)

Söndagen den 7 juni

Hjärtligt tack till er alla som gjorde gårdagkvällen till en sådan fin och lyckad kväll.

Grattis älskling.
Jag är så stolt över dig,
det är vi alla.

Fredagen den 5 juni

Dagen innan semestern börjar,

och framöver verkar vädergudarna inte vara oss nådiga.

Men vad gör väl det,

när man ska hem till underbara familjen och goda vänner.

Förhoppningsvis kanske solen tittar fram några dagar.

Det hade varit mysigt.

Imorn reser vi...

Den sista maj...

...vid havet

på klipporna

med mina hjärtan.

Detta kommer jag att sakna med hlmst.

Plus lite till och några till...

Lördagen den 30 maj

Nu är vår lägenhet uppsagd.

Det är såklart med blandade känslor.

Det som känns tungt är att lämna våra kära vänner här nere som varit sådana hjältar för oss.

De är en så stor del av våra liv.

Alla kvällar vi bara hänger tillsammans här hemma hos oss.

Vi gör allt och inget tillsammans, det är härligt med sådana vänner.

Sådana vänner som inte tar illa upp om vi inte orkar, sådana vänner som alltid kommer om vi behöver dem eller sådana vänner som bara är helt fantastiska.

Det är ju inte så att vi inte har vänner dit vi ska.

Men det är ju här i hlmst som vi har levt så länge, jag i sex hela år och din bror i fem hela år,

det är här våra vuxna liv är uppbyggda.

Jag vet att vi har många underbara människor som väntar på oss dit vi ska.

Det känns tryggt.

Det kommer att ta lite tid, men tids nog så kommer den här flytten kännas helt rätt.

Det känner jag innuti.

(Sommaren -08, plats: dit vi ska)

Söndagen den 24 maj

Det är för tungt idag.

Vill skriva men jag har ingen energi att sätta ord på alla mina tankar och känslor som skenar inom mig...

Ikväll kommer två av mina solstrålar till mig,

hela vägen från sthlm.

Det ska bli så härligt att ses,

de är speciella.

De kan nog lätta på mitt tunga hjärta idag.

Inatt kom du till mig igen...

Jag förstod inte riktigt först, men nu vet jag vad du menade.

Du är helt fantastisk vännen.

Älskar dig.

Imorgon måndagen den 11 maj

Imorgon får du din plats.

Du är väl med oss raring?

Du är för alltid med,

i hjärtat.

Imorgon behöver jag all min styrka,

för att hålla mina närmaste över ytan.

Imorgon är det bara du.

Jag älskar dig hjärtat,

saknar dig så oändligt.

Sov gott vår älskade ängel

Jag förstår fortfarande inte vad det är som har hänt...

Vi lever vidare i våra liv,

men så fort man öppnar sig för det och vågar se.

Då slår det till med all kraft, alltid.

(Vårat hjärta av rosor)

Min kropp

Det händer saker med både kropp och själ när något sådant här omskakande och hemskt inträffar.

Min kropp svarar på omständigheterna genom viktminskning, svimningskänslor och kraftig yrsel (snurrighet). Jag har pga min vikt och mitt väldigt låga blodtryck nu fått order av läkaren att äta upp mig lite... jag jobbar på det. Så förhoppningsvis blir det bättre inom kort.

Idag faller regnet utanför mitt fönster, det var nog säkert över två månader sedan det regnade i Halmstad. Vi har ju haft sommar här med sol och strand, men nu kom våren och knackade på. Det såkallade "aprilvädret". Hoppas det går över snart....

Nästa måndag behöver vi sol.

Vi åker hem på lördag, hem till familjen.

Vi stannar hemma i en vecka.

Det blir bra, ingen stress och inga måsten.

Bara tid tillsammans med familjen,

så nära dig vi kan komma.

Det var fredagen den 1 maj...

En sagolikt vacker dag,

tillsammans med min familj.

Vid havet,

hos dig.

Onsdagen den 22 april

Idag fick jag en fin upplevelse på jobbet.

En mor kom in och berättade hur trevlig jag var och hur fint hon och hennes dotter alltid blev bemötta inne hos oss. Hon berättade även att hennes dotter är i de "jobbiga" tonåren just nu, och har stora tvivel på sig själv och sitt utseende. Men hon blev alltid glad av mitt bemötande och mina snälla ord.

Jag fällde en tår, mitt där jag stod bakom kassan.

Tänk vilken fint utlåtande. Det är inte alla som får höra det på sitt arbete kan jag tro.

Jag ska verkligen försöka att ta till mig mer av allt positivt människor säger till mig om mig, än att lägga ner energi på negativa påståenden man oftast får höra på omvägar och aldrig rakt i ansiktet...

En av mina goda vänner (nästan syster) hemma, fick en liknande tankeställare igår. Vi får försöka hjälpa varanrda.

Min kväll avslutades med ett fint telefonsamtal från en ny men så kär vän. En vän som skyddar mig och förklarar åt mig varför jag är som jag är nu och varför jag gör som gör nu. Alla kan inte förstå, men jag har inte energi att förklara och försvara mitt beteende inför alla...

Då är denna vänskapen extra speciell.

En hjärtekram till min underbara frisör och bulldoggsyster.

Körsbärsträdet

Det kommer att bli så vackert.

Tisdagen den 21 april

Du har varit i mina drömmar hela morgonen...

Hur kan allt känns så verkligt då jag vet att du är borta?

Det är verkligen så verkligt, varje gång jag välsignas med sådana härliga drömmar.

Armkrok gick vi, sida vid sida.

Jag kan fortfarande känna din smala men ändå starka arm emot min.

Hjärtat, jag saknar dig så oerhört.

Gränslös kärlek

Ord om sorg

Jag har läst lite på sorg.se om omgivningens reaktioner:

"Medan den sörjandes reaktioner är normala och naturliga, bottnar omgivningens reaktioner ofta i okunskap och rädsla. Sörjande söker på ett naturligt och hälsosamt sätt ofta tröst och hjälp från sin omgivning. Istället kan omgivningens reaktioner ofta sammanfattas i följande punkter:
-De vet inte vad de ska säga
-De är rädda för våra känslor
-De intellektualiserar och ger svårföljda råd
-De lyssnar inte på oss
-De försöker byta samtalsämne
-De vill inte tala om döden
Sammantaget bevarar detta en rädsla för att visa de normala känslor som följer på emotionella förluster, vilket gör att vi börjar låtsas som att vi mår bra när vi egentligen inte gör det. För att inte bli helt ensam börjar den sörjande hålla färgen utåt och säga att allt är bra, fast det egentligen kanske inte är det. På detta subtila sätt uppmuntrar omgivningen omedvetet den sörjande att agera som om deras sorg har läkt. Detta sker samtidigt som sörjande människor vill och behöver bli hörda."

(Från http://www.sorg.se/fakta-om-sorg/omgivningens-reaktioner/)

Det är detta som jag är rädd för, och jag försöker att inte låta detta hända, inte med dem som står mig närmst i alla fall. Och jag tänker inte tillåta din familj att bli utsatt för detta heller...
Det är inte okej, det spelar ingen roll hur rädd man är som medmänniska. Om man försöker att se det objektivt, vem tror ni är mest rädd egentligen och vem är det som har förlorat någon som stod en så nära? Snälla ni som inte kan och inte försöker, tänk ett steg längre nästa gång någon i er omgivning drabbas... det kommer jag att göra.

Fredagen den 17 april

Solen skiner idag med.
Under helgen som gick så togs det några beslut.
Beslut om dig och din sista vila...

Det är så obeskrivligt sorgsamt.
Men vi ska göra gravsättningen till ett lika vackert minne som begravningen.
För det är det verkligen, ett vackert minne, som jag alltid bär med mig.

I mitten av maj så kommer du att få din egen plats.
Din plats dit alla kan gå, för att prata, minnas och bara vara nära dig.

Olycksplatsen kommer med att bli till en vacker plats så småningom.
Just nu känns den platsen mest tung och oroväckande, varje gång jag står där så kommer de där j***a lastbilarna dundrades förbi, och det känns som om de kör rakt igenom hjärtat mitt.

Men som sagt, det kommer att bli vackert där med... det ska familjen ordna.
Kanske ett vackert blommande körsbärsträd...
För vi kommer alltid att vara tvunga att passera den platsen, flera gånger i veckan.
Därför behöver vi något vackert att titta på,
som inte bara påminner om den hemska olyckan.
Olyckan som förändrade våra liv, för alltid.

Tisdagen den 14 april

Tre långa månader har gått...

Om ungefär en timma idag så är det precis tre månader sedan jag fick beskedet..

Det knyter sig i mitt bröst bara vid tanken på det samtalet

Stackars vår hjälte som var tvungen att ge mig det samtalet.

Men det han gjorde sedan var heroiskt.

Han har för alltid en stor bit av våra hjärtan.

Annandagpåsk måndagen den 13 april

Nu har vårat stora besök lämnat oss.

Det har varit en mysig och som alltid kärleksfull helg tillsammans med hela din familj.

Vårsolen har verkligen strålat emot oss hela denna påskhelg.

Tiden har ägnats till god mat, havet och mycket samtal.

Tänk om de kunnat stanna för alltid?

(Halmstad, en solig vårdag)

Idag är det din brors 27:e födelsedag.

Han har haft det väldigt jobbigt idag.

Men jag tror att du har varit till hjälp, du har varit hans tur i all otur.

Tack kära vän för att du finns där,

mitt i hjärtat.

Långfredagen den 10 april

"Jag vet inte om jag uthärdar. Den isande smärtan förgör mig. Sorg bär alltid en smärta. Och en smärta utan riktning. Utan någon öppning. Det egendomliga är att jag på samma gång kan säga: "Jag klarar inte det här" och "Jag klarar det här".

Och båda påståendena är sanna."

En skugga av kärlek - tankar i sorgen av Lars Björklund.

Din bror är på sitt arbete för första gången idag sen olyckan.
Jag håller hans hand.
Och om bara några timmar så kommer er syster med sambo.
Mysigt.

Solen strålar så underbart mot oss idag.
Det underlättar alltid, om än lite.

Onsdagen den 8 april

Gårdagen blev inte så jobbig som jag förutspått.

Vilken lättnad.

Men just nu är jag sådan, att jag tror alltid det värsta om alla situationer.

Hellre förvänta sig det värsta än att tro att det ska gå lätt och så gör det inte det.

Men sån kanske jag alltid varit... jag vet inte...

Inatt vaknade din bror av mardrömmar, två gånger.

Jag försöker bara hålla om honom då.

Jag vill så gärna kunna ta bort det onda,

men det kommer nog alltid att finnas där.

Igår gjorde jag en hjälpande hand på salongen.

Min frisör är så go.

Hon gör mig alltid glad och ser till att jag alltid ser representativ ut.

Nu är jag ännu ljusare... vart ska detta sluta?

Jag har ju aldrig velat vara ljus förr,

men något händer och man blir aldrig densamma igen.

Då kanske det är bra med lite förändring...

Nu är det bara två dagar kvar tills er goa syster med sambo kommer hit.

Sen kommer resten av er underbara familj på lördag.

Gud så jag längtar.

Men...

det är alltid någon som fattas vännen.

Saknar dig.

Måndagen den 6 april

Minsta lilla jobbiga motgång gör att jag faller...

Magen börjar värka och huvudet börjar snurra i ilfart.

Tur att jag har så många bakom mig.

På onsdag kommer min Thailandsresenär hem också.

Jag har saknat henne.

Imorgon kan bli en jobbig dag, men det måste göras.

För min egen skull.

Du är väl med mig?

Vänner

Vänner...

För mig, vad vänskap betyder och består av...

Ärlighet - Det kan inte sägas för många gånger, tyvärr så kan vissa bara inte vara just det, ärliga. Eller så vågar de bara inte...

Respekt - En ömsesidig respekt krävs i vilket förhållande som helst, enligt mig. Respekt inför den andres åsikter och val i livet. Jag tycker alltid att man har rätt att ifrågasätta en ståndpunkt, men aldrig att kritisera.

Har man dessa två stora byggstenar i ett förhållande, oavsett vilket, vän-vän, sambo-sambo, make-maka osv. Så kommer det andra på köpet... kärlek... kommunikation... vänskap... öppenhet...

Jag har ett underbart urval av just riktiga vänner, det kan jag säga idag... för idag fick jag känna det ännu en gång... Ingen kan ha för många vänner, och speciellt inte i allt detta.

Ibland kan jag känna en viss ensamhet i alla min känslor, men när jag tänker efter så vet jag att det finns så många runt omkring mig, bara för mig. Endel som jag inte förväntat mig och endel som man bara vet... Ibland skulle jag vilja rada upp er och berätta allt som jag älskar hos er. Men det kommer inte att ske här... det känns lite "taffligt"... kanske sker det på någon annan väg... någon gång.

Kärlek till alla som står mig nära.

/Sara