Idag fick jag en fin upplevelse på jobbet.
En mor kom in och berättade hur trevlig jag var och hur fint hon och hennes dotter alltid blev bemötta inne hos oss. Hon berättade även att hennes dotter är i de "jobbiga" tonåren just nu, och har stora tvivel på sig själv och sitt utseende. Men hon blev alltid glad av mitt bemötande och mina snälla ord.
Jag fällde en tår, mitt där jag stod bakom kassan.
Tänk vilken fint utlåtande. Det är inte alla som får höra det på sitt arbete kan jag tro.
Jag ska verkligen försöka att ta till mig mer av allt positivt människor säger till mig om mig, än att lägga ner energi på negativa påståenden man oftast får höra på omvägar och aldrig rakt i ansiktet...
En av mina goda vänner (nästan syster) hemma, fick en liknande tankeställare igår. Vi får försöka hjälpa varanrda.
Min kväll avslutades med ett fint telefonsamtal från en ny men så kär vän. En vän som skyddar mig och förklarar åt mig varför jag är som jag är nu och varför jag gör som gör nu. Alla kan inte förstå, men jag har inte energi att förklara och försvara mitt beteende inför alla...
Då är denna vänskapen extra speciell.
En hjärtekram till min underbara frisör och bulldoggsyster.