onsdag 22 april 2009

Onsdagen den 22 april

Idag fick jag en fin upplevelse på jobbet.

En mor kom in och berättade hur trevlig jag var och hur fint hon och hennes dotter alltid blev bemötta inne hos oss. Hon berättade även att hennes dotter är i de "jobbiga" tonåren just nu, och har stora tvivel på sig själv och sitt utseende. Men hon blev alltid glad av mitt bemötande och mina snälla ord.

Jag fällde en tår, mitt där jag stod bakom kassan.
Tänk vilken fint utlåtande. Det är inte alla som får höra det på sitt arbete kan jag tro.
Jag ska verkligen försöka att ta till mig mer av allt positivt människor säger till mig om mig, än att lägga ner energi på negativa påståenden man oftast får höra på omvägar och aldrig rakt i ansiktet...

En av mina goda vänner (nästan syster) hemma, fick en liknande tankeställare igår. Vi får försöka hjälpa varanrda.

Min kväll avslutades med ett fint telefonsamtal från en ny men så kär vän. En vän som skyddar mig och förklarar åt mig varför jag är som jag är nu och varför jag gör som gör nu. Alla kan inte förstå, men jag har inte energi att förklara och försvara mitt beteende inför alla...
Då är denna vänskapen extra speciell.
En hjärtekram till min underbara frisör och bulldoggsyster.

tisdag 21 april 2009

Körsbärsträdet

Det kommer att bli så vackert.

måndag 20 april 2009

Tisdagen den 21 april

Du har varit i mina drömmar hela morgonen...
Hur kan allt känns så verkligt då jag vet att du är borta?
Det är verkligen så verkligt, varje gång jag välsignas med sådana härliga drömmar.

Armkrok gick vi, sida vid sida.
Jag kan fortfarande känna din smala men ändå starka arm emot min.
Hjärtat, jag saknar dig så oerhört.

fredag 17 april 2009

Gränslös kärlek


Ord om sorg

Jag har läst lite på sorg.se om omgivningens reaktioner:

"Medan den sörjandes reaktioner är normala och naturliga, bottnar omgivningens reaktioner ofta i okunskap och rädsla. Sörjande söker på ett naturligt och hälsosamt sätt ofta tröst och hjälp från sin omgivning. Istället kan omgivningens reaktioner ofta sammanfattas i följande punkter:
-De vet inte vad de ska säga
-De är rädda för våra känslor
-De intellektualiserar och ger svårföljda råd
-De lyssnar inte på oss
-De försöker byta samtalsämne
-De vill inte tala om döden
Sammantaget bevarar detta en rädsla för att visa de normala känslor som följer på emotionella förluster, vilket gör att vi börjar låtsas som att vi mår bra när vi egentligen inte gör det. För att inte bli helt ensam börjar den sörjande hålla färgen utåt och säga att allt är bra, fast det egentligen kanske inte är det. På detta subtila sätt uppmuntrar omgivningen omedvetet den sörjande att agera som om deras sorg har läkt. Detta sker samtidigt som sörjande människor vill och behöver bli hörda."
(Från http://www.sorg.se/fakta-om-sorg/omgivningens-reaktioner/)

Det är detta som jag är rädd för, och jag försöker att inte låta detta hända, inte med dem som står mig närmst i alla fall. Och jag tänker inte tillåta din familj att bli utsatt för detta heller...
Det är inte okej, det spelar ingen roll hur rädd man är som medmänniska. Om man försöker att se det objektivt, vem tror ni är mest rädd egentligen och vem är det som har förlorat någon som stod en så nära? Snälla ni som inte kan och inte försöker, tänk ett steg längre nästa gång någon i er omgivning drabbas... det kommer jag att göra.

Fredagen den 17 april

Solen skiner idag med.
Under helgen som gick så togs det några beslut.
Beslut om dig och din sista vila...

Det är så obeskrivligt sorgsamt.
Men vi ska göra gravsättningen till ett lika vackert minne som begravningen.
För det är det verkligen, ett vackert minne, som jag alltid bär med mig.

I mitten av maj så kommer du att få din egen plats.
Din plats dit alla kan gå, för att prata, minnas och bara vara nära dig.

Olycksplatsen kommer med att bli till en vacker plats så småningom.
Just nu känns den platsen mest tung och oroväckande, varje gång jag står där så kommer de där j***a lastbilarna dundrades förbi, och det känns som om de kör rakt igenom hjärtat mitt.

Men som sagt, det kommer att bli vackert där med... det ska familjen ordna.
Kanske ett vackert blommande körsbärsträd...
För vi kommer alltid att vara tvunga att passera den platsen, flera gånger i veckan.
Därför behöver vi något vackert att titta på,
som inte bara påminner om den hemska olyckan.
Olyckan som förändrade våra liv, för alltid.

tisdag 14 april 2009

Tisdagen den 14 april

Tre långa månader har gått...
Om ungefär en timma idag så är det precis tre månader sedan jag fick beskedet..
Det knyter sig i mitt bröst bara vid tanken på det samtalet

Stackars vår hjälte som var tvungen att ge mig det samtalet.
Men det han gjorde sedan var heroiskt.
Han har för alltid en stor bit av våra hjärtan.

måndag 13 april 2009

Annandagpåsk måndagen den 13 april

Nu har vårat stora besök lämnat oss.
Det har varit en mysig och som alltid kärleksfull helg tillsammans med hela din familj.
Vårsolen har verkligen strålat emot oss hela denna påskhelg.
Tiden har ägnats till god mat, havet och mycket samtal.
Tänk om de kunnat stanna för alltid?

(Halmstad, en solig vårdag)

Idag är det din brors 27:e födelsedag.
Han har haft det väldigt jobbigt idag.

Men jag tror att du har varit till hjälp, du har varit hans tur i all otur.

Tack kära vän för att du finns där,
mitt i hjärtat.

fredag 10 april 2009





Långfredagen den 10 april

"Jag vet inte om jag uthärdar. Den isande smärtan förgör mig. Sorg bär alltid en smärta. Och en smärta utan riktning. Utan någon öppning. Det egendomliga är att jag på samma gång kan säga: "Jag klarar inte det här" och "Jag klarar det här".
Och båda påståendena är sanna."

En skugga av kärlek - tankar i sorgen av Lars Björklund.

Din bror är på sitt arbete för första gången idag sen olyckan.
Jag håller hans hand.
Och om bara några timmar så kommer er syster med sambo.
Mysigt.

Solen strålar så underbart mot oss idag.
Det underlättar alltid, om än lite.

onsdag 8 april 2009

Onsdagen den 8 april

Gårdagen blev inte så jobbig som jag förutspått.
Vilken lättnad.
Men just nu är jag sådan, att jag tror alltid det värsta om alla situationer.
Hellre förvänta sig det värsta än att tro att det ska gå lätt och så gör det inte det.
Men sån kanske jag alltid varit... jag vet inte...

Inatt vaknade din bror av mardrömmar, två gånger.
Jag försöker bara hålla om honom då.
Jag vill så gärna kunna ta bort det onda,
men det kommer nog alltid att finnas där.

Igår gjorde jag en hjälpande hand på salongen.
Min frisör är så go.
Hon gör mig alltid glad och ser till att jag alltid ser representativ ut.
Nu är jag ännu ljusare... vart ska detta sluta?
Jag har ju aldrig velat vara ljus förr,
men något händer och man blir aldrig densamma igen.
Då kanske det är bra med lite förändring...

Nu är det bara två dagar kvar tills er goa syster med sambo kommer hit.
Sen kommer resten av er underbara familj på lördag.
Gud så jag längtar.

Men...
det är alltid någon som fattas vännen.
Saknar dig.

måndag 6 april 2009

Måndagen den 6 april

Minsta lilla jobbiga motgång gör att jag faller...
Magen börjar värka och huvudet börjar snurra i ilfart.
Tur att jag har så många bakom mig.
På onsdag kommer min Thailandsresenär hem också.
Jag har saknat henne.

Imorgon kan bli en jobbig dag, men det måste göras.
För min egen skull.
Du är väl med mig?

lördag 4 april 2009

Vänner

Vänner...
För mig, vad vänskap betyder och består av...

Ärlighet - Det kan inte sägas för många gånger, tyvärr så kan vissa bara inte vara just det, ärliga. Eller så vågar de bara inte...
Respekt - En ömsesidig respekt krävs i vilket förhållande som helst, enligt mig. Respekt inför den andres åsikter och val i livet. Jag tycker alltid att man har rätt att ifrågasätta en ståndpunkt, men aldrig att kritisera.

Har man dessa två stora byggstenar i ett förhållande, oavsett vilket, vän-vän, sambo-sambo, make-maka osv. Så kommer det andra på köpet... kärlek... kommunikation... vänskap... öppenhet...

Jag har ett underbart urval av just riktiga vänner, det kan jag säga idag... för idag fick jag känna det ännu en gång... Ingen kan ha för många vänner, och speciellt inte i allt detta.

Ibland kan jag känna en viss ensamhet i alla min känslor, men när jag tänker efter så vet jag att det finns så många runt omkring mig, bara för mig. Endel som jag inte förväntat mig och endel som man bara vet... Ibland skulle jag vilja rada upp er och berätta allt som jag älskar hos er. Men det kommer inte att ske här... det känns lite "taffligt"... kanske sker det på någon annan väg... någon gång.

Kärlek till alla som står mig nära.
/Sara

Lördagen den 4 april

En solig dag,
med många händelser.

Det vackraste idag,
stunden vid vid vattnet, i solen, tillsammans med minnen av dig.



Din underbara röst.
Jag har haft den i huvudet hela kvällen.
Jag kan lyssna till den oavbrutet.
Idag har du verkligen strålat emot oss...
Tack hjärtat!

torsdag 2 april 2009

Ett ljus

I onsdags fick jag ett glädjande besked.
Kanske är det så att en person som ligger mig så varmt om hjärtat,
kanske kommer att bo och leva närmare mig
än vad jag från början vågat hoppats på.
Kanske till och med i samma stad så småning om...

Detta ger mig stor glädje mitt i allt det tunga.
För vi måste även glädjas, det vet jag.
Det vet jag att du vill.

En ros


Till alla er som orkar och vågar...
Jag kan inte beskriva med ord hur mycket ni betyder för mig.
Ni har för alltid en plats i mitt hjärta.

Så mycket...

Nu har vi varit hemma i fem dagar.
Tiden rusar iväg och det är mycket hela tiden.
Vi hinner nog med det mesta.
Men endel har tyvärr blivit åtsidosatta.
Jag är ledsen för det.
Men jag hoppas människor förstår att vi inte bara kan kasta oss runt heller.
Det är inte nyttigt för någon.
Inte nu...

Idag har vi suttit tillsammans med polisen.
Det var tungt.
Men de gör bara sitt jobb, och jag tror att de gör sitt bästa för dig.

Du är så nära oss här hjärtat.
Ibland kan jag nästan se dig,
se dig komma gåendes.
Lunkandes emot mig,
med håret gungande och dina små smala leende ögon.
Du är så nära...

Torsdagen den 2 april

Jag kan inte glädjas med dem,
som inte kan sörja med mig och de mina.

Det kan låta själviskt för utomstående,
men så är det.
Det är precis så,
för många av oss.

Det finns stjärnor ibland oss.
Idag har jag träffat en av dem.
Hon ger mig tröst, tid och framförallt förståelse.

Men sen är hon ju en av dina vänner också,
och bland dem finns ju bara stjärnor.
Jag hoppas bara att jag kan ge henne något tillbaka,
i framtiden.