Igårmorse kom du till mig igen.
Först på ett fotografi, och sedan var du bara där.
Mitt framför mig,
leendes,
som alltid.
Jag kan inte beskriva med ord den lycka som rusar genom min kropp och själ när jag får se dig, levande, mitt ibland oss. På samma gång som jag blir helt utom mig av glädje så vet jag även att jag måste ta vara på den stunden, även i drömmen så vet jag.
Jag vet att du är borta, när jag vaknar...
Jag gav dig en slängkyss,
för jag visste att tiden var knapp.
Du gav mig en tillbaka,
och sen log du bara och försvann.
Jag vaknar med glädjen över vårt möte men samtidigt med sorgen som då blir så innerligt påtaglig. Jag kryper upp i din brors varma famn och låter känslorna få ha sin stilla gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar