Är det meningen att vi bara ska lägga oss ner och ge upp?
Varför alla dessa prövningar?
Varför just vi...
Vad är det som jag och H har gjort för ont undrar jag ibland.
Men så försöker jag tänka att allt det jobbiga, tunga och besvärande drabbar de som klarar av det... de som inte klarar av det slipper oftast undan,
helt ovetande om sin lycka.
Det kan låta bittert, men ärligt talat...
jag orkar snart inte mer.
Det är så många små saker hela tiden,
någon tappar bort sin mobil, blir helt förstörd över det...
men som i ett trollslag så hittas den!
För oss blir det såhär:
BÅDA våra datorer kraschar, allt försvinner... laga dator... pengar... skicka iväg dator i tre veckor... inget kvar... pengar...
Det är världsliga saker, och pengar... jag skulle kunna kasta alla mina pengar i sjön om allt bara kunde bli som förr igen... men det tär ändå på mig, på oss.
Sen igår, blir vår Siggi sjuk.
Min, vår älskade loppa ligger på sjukhuset.
Hon är stabil nu, men måste stanna tills i morgon.
Snälla... kom inte till mig eller oss med era problem just nu, om de inte är större en ovisshet över framtiden eller liknande, gör något åt det istället. De flesta problem här i livet går att påverka, det finns få som inte ligger i våra egna händer.
Man har alltid rätt att beklaga sig och vara deppig,
det tycker jag med,
det vet ni, för jag är rätt duktig på det själv.
Men kan du, så försök iaf att göra något åt det.
Gör ditt bästa bara, mer kan ingen göra eller begära.
Jag har inget mer att ge till er andra just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar