Gårdagen blev inte så jobbig som jag förutspått.
Vilken lättnad.
Men just nu är jag sådan, att jag tror alltid det värsta om alla situationer.
Hellre förvänta sig det värsta än att tro att det ska gå lätt och så gör det inte det.
Men sån kanske jag alltid varit... jag vet inte...
Inatt vaknade din bror av mardrömmar, två gånger.
Jag försöker bara hålla om honom då.
Jag vill så gärna kunna ta bort det onda,
men det kommer nog alltid att finnas där.
Igår gjorde jag en hjälpande hand på salongen.
Min frisör är så go.
Hon gör mig alltid glad och ser till att jag alltid ser representativ ut.
Nu är jag ännu ljusare... vart ska detta sluta?
Jag har ju aldrig velat vara ljus förr,
men något händer och man blir aldrig densamma igen.
Då kanske det är bra med lite förändring...
Nu är det bara två dagar kvar tills er goa syster med sambo kommer hit.
Sen kommer resten av er underbara familj på lördag.
Gud så jag längtar.
Men...
det är alltid någon som fattas vännen.
Saknar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar