Onsdagen den 30 sept

Onsdagmorgon.

Termometern visade på 1,4 grader när jag och Sigrid skulle ut på vår vanliga morgonpromenad. Frost i gräset, men strålande solsken, gula och röda löv så långt ögat kan se.

Otroligt vackert.

Detta ger mig bra energi.

H har fått jobb nu,

andra dagen idag.

Det blev inte riktigt som han hade tänkt sig men jag tror att det här blir bra.

Om någon kan klara av denna uppgift så är det han.

Min och Sigrids onsdag kommer att bestå av läsning och anteckning, och så några promenader till i det fina höstvädret.

(Bilden: Svampplockning för några veckor sedan.)

Tisdagen den 29 sept

En lördag i september var vi ute på sjön med era föräldrar.
Vi la till vid den stora ön, där du sommarjobbade.

Den ön, där vi la till den gången er syster fyllde år.

När vi var ute i oväder,

men satt uppe halva natten och mös och pratade strunt.

Jag kommer inte ihåg vad ön heter, du vet, jag har inte så bra koll...

Men här är spångbroarna du byggde.

Jag kände att du var med oss.

Som du alltid är.

Ikväll ska jag träffa F.

Hon är bra.

Jag behöver prata och det tror jag även hon gör.

Jag har så mycket ilska och frustration inom mig.

Varför kan de inte bara komma fram till ett beslut...

Det har gått så lång tid nu.

Vi behöver ett beslut.

Söndagen den 27 sept

Nu är vårat hem tyst och stilla igen.

Efter en väldigt mysig helg med många härliga skratt,

men framförallt en helg av värme.

Tack kära vänner.

Idag var dock en omtumlande dag.

Påväg hem till A-sund stannade vi till vid olycksplatsen,

för att visa platsen och trädet som din familj planterat för dig för våra vänner.

Jag har inte varit där sen din 20 års dag,

det kändes...

Känslor som man minns så väl,

känslor som bara rusar, bortom kontroll.

Det finns inte ord som kan förklara,

det närmsta jag kan komma en förklaring är

känslan av en kall stark vind som griper tag i allt innanför bröstet på mig

och försöker dra mig hastigt neråt.

Som att den vill bryta mig...

Sedan fick vi se dagens tidning, första sidan, sedan tredje sidan.

Så kom vinden ännu en gång denna dagen.

Torsdagen den 24 april

Imorgon kommer vår extrafamilj från hlmst.

Ikväll ska jag bara mysa med C i soffan,

med scones och prat.

Ibland är det mest okomplicerade det allra allra bästa för själen.

Kärlek

det enkla

som ofta är så svårt.

Men inte för oss...

det är så enkelt,

det finns inget annat.

Måndagen den 21 sept

Vad är det för mening med allt, egentligen...

Jag vill alltid tro att det finns en mening med allt som händer i våra liv.

Men hur kan någon se en mening med att du skulle ryckas bort så hårt och hänsyslöst ifrån oss, ifrån livet?

Inatt kom du till din bror igen.

Jag vet vad du vill berätta,

du kan inte vara tydligare.

Men ändå...

Men ändå så brister hjärtat, varje dag.

Saknar dig och ditt leende.

Tisdagen den 16 sept

Vänner är den familj

man väljer själv.

Tack alla mina hjärtan,

för att ni bryr er så mycket om mig.

Jag tror att jag har de bästa vännerna

som någon kan önska.

Tisdagen den 8 sept

Tack så hjärtligt för en jättemysig helg allesammans!

(Jag & födelsedagsbarnet)

Forts.

Tack C & M för en trevlig fredagskväll igår.

Jag är fortfarande mätt på blåbärspaj och morotskaka.

Känns så mysigt att ha er nära, äntligen.

Lördagen den 5 september

Idag fyller en av mina allra käraste vänner år, 25 år tom.
Grattis "lillebror"!

Idag, lördag, ska jag jobba lite på nya jobbet.
Sen åker jag och min lilla familj till Grästorp, för att fira födelsedagsbarnet.
Det ska bli så härligt att träffa lite hlmst-folk igen.
Även om vi bara bott ifrån varandra i tre veckor, så känns det redan som en evighet.

Ibland låter det nog som om jag bara har ögon för hlmst och vännerna där, men det är verkligen inte så, det har bara blivit en så speciell relation till flera av dem.
Våra vänner där nere har varit som en extra familj på något sätt,
genom allt det tunga och outhärdliga har de alltid varit vid vår sida.

Så de har för alltid en extra speciell plats i våra hjärtan.

Hade vi bott här hemma i öbro under denna svåra tid, så tror jag att även mina nära vänner här hade gjort detsamma, flera av har ju gjort det med, med alla medel möjliga, men det är inte så lätt när man lever och bor 40 mil ifrån varandra. Alla personer som berört, vågat och visat på stort mod under denna tid och även framöver... har för alltid mitt hjärta och min tacksamhet. Ni är hjältar i mina ögon, för det är långt ifrån alla som vågar, vågar att sätta sina egen rädsla åt sidan för någon annan som är helt hjälplös.

Nu

NU
*Bor på mysiga öster i Örebro
*Studerar på Örebro Universitet: Samhäll- & beteendevetensklapliga programmet, äntligen är jakten på min fil. kand. i psykologi igång.
*Jobbar extra på Debut

Forts.

Tack för igårkväll kära A,
det var verkligen vad jag behövde.

Ibland kan jag inte prata alls, och ibland går det inte att hejda mig...

Fredagen den 4 sept

Nu är vi på plats i vår nya stad.

Det har varit och är fortfarande en omtumlande resa.

Ingen av oss hade nog kunna förutse hur tungt det verkligen var att lämna hlmst,

där flera av våra fantastiska vänner är kvar.

Jag vill inleda med att sända ett stort varmt tack till er pojkar och flickor som var på plats redan kl 7 på morgonen (i hlmst) för att bära ut... vilket gäng ni är!

Plus ett lika varmt tack till alla här i ö-bro som slöt upp, för att hjälpa oss att bära in allt i vår nya lilla lya.

Det var ett flyttkaos av rang kan jag lova...

Men det blev rätt bra tillslut.

TACK ALLA!

(Flyttgänget i hlmst, hjärtevänner)