Nu har vi varit hemma i fem dagar.
Tiden rusar iväg och det är mycket hela tiden.
Vi hinner nog med det mesta.
Men endel har tyvärr blivit åtsidosatta.
Jag är ledsen för det.
Men jag hoppas människor förstår att vi inte bara kan kasta oss runt heller.
Det är inte nyttigt för någon.
Inte nu...
Idag har vi suttit tillsammans med polisen.
Det var tungt.
Men de gör bara sitt jobb, och jag tror att de gör sitt bästa för dig.
Du är så nära oss här hjärtat.
Ibland kan jag nästan se dig,
se dig komma gåendes.
Lunkandes emot mig,
med håret gungande och dina små smala leende ögon.
Du är så nära...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar