Idag har dagen gått fort.
Ibland rinner bara dagarna ur händerna på en,
och ibland är de så långa så man tror att de aldrig tar slut.
Nu är det bara tre dagar kvar tills vi är hemma.
Jag längtar så det nästan gör ont i mitt bröst.
Ibland ger telefonsamtalen mig så lite, speciellt när det enda man vill är att hålla om den man talar med. Det finns inte många saker som värmer som en riktig kram från en riktig vän. Det finns några få i mitt liv som vet hur man ger en sådan kram.
En kram som är äkta, orädd, engagerad och tröstande.
Jag hoppas verkligen att jag kan ge sådana kramar,
en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar